Sammanfattning: Hans Thorell är gammal i klubben och har haft många olika funktioner, bland annat kassör. Idag sitter han i valberedningen. Hans gillar tävlingsfiske men ogillar flugfisket och dess estetik. 

Intervju med Hans Thorell, 6 okt 2015 Ängsbacken, Saltsjö Boo

Början i ESFK
Jag gick med i klubben år 1959. Flyttade från Hälsingland till Stockholm när jag var 18 år och letade efter fiskeplatser och så hamnade jag vid Sandasjön. Vid sjön träffade jag dåvarande ordföranden i ESFK, Lennart Adolfsson, och han föreslog att jag skulle bli medlem. Det blev jag där och då. Nu är jag 74 år.

Sedan dess har jag varit tillsynsman, kassör, ansvarig för kräftfisket, har skött pimpelgruppen och metesgruppen. Lyckades få fart på föreningens lotterier. Numer sitter jag i valberedningen.

Lennart Adolfsson föreslog att jag skulle vara tillsyningsman, och på den tiden var det inte bara Sandasjön, utan också Strålsjön och Lännerstasundet. Jobbet som vakt var ett annat då, vakterna såg sin uppgift på ett annat sätt. Jag kunde gå en fyra fem gånger per dag när jag hade tid. Minst en gång varje dag även om jag jobbade. Det var nog där jag la grunden till min kondition.

Jag var vakt i trettio år. Det var trevligt, man kom i kontakt med mycket folk, både trevliga och folk som tyckte att jag inte skulle hålla mig till reglerna.

När jag börjat som vakt blev jag också invald i styrelsen, och mitt i allt blev jag kassör. Det är så länge sen att det är lite svårt att minnas exakt, men kassör var jag till för åtta år sen. Först var Barbro Adolfsson kassör, sedan Pentti Koskilahti som jag efterträdde, Turid Rosenlund var nog kassör 1980 och sedan nog jag igen och nu Lasse.

Som kassör var ett av uppdragen att föra kassabok, och på den tiden betalade vi moms också. Det blev lite lättare när datorerna kom. Men första tiden var det tvärtom värre med datorer, man satt uppe hela nätterna för att försöka få ordning på det, men till slut kunde man börja fiska igen.

Som vakt hade jag frikort i Sandasjön, men när jag hade fått frikortet så fiskade jag inte alls lika mycket i sjön som när jag betalade. Jag fiskade istället mycket kring Torö, Herrhamra, nere vid Nynäshamn där klubben hade en båt. Idag är jag hedersmedlem och har fritt fiske i Sandasjön. 

Vem som bildade klubben
Har mina funderingar om vem som bildade klubben. Men det kan vara helt fel. Folk som har varit med långt innan mig är Lennart Adolfsson som var ordförande 1959. Hans fru Barbro Adolfsson var kassör på den tiden. Sen var det en frisör, vad heter han, den minns jag inte namnet på. Alla kallade honom Frisören. Han satt troligen i styrelsen innan jag gick med, bland dem som startade föreningen. Sen vet jag att det fanns en som redan hade lämnat jorden när jag gick med, som var med från början. Men jag vet inte vem det var.

Årtalet när klubben bildades… det finns en klubba i form av en fisk i klubbstugan. På den klubban finns ett årtal inristat. Klubben bildades året innan. Årtalet är när klubban tillverkades.

Vi använde den klubban när jag satt i styrelsen. Och så kom det upp frågor om klubban, en man sa ”Årtalet stämmer inte! Klubben bildades faktiskt året innan!” Det var han mycket bestämd på. Så har jag fått veta det.

Typ av fiske i klubben
I klubben var det mycket tävlingar i pimpelfiske och mete.. På den tiden var det också ålfiske, man metade från land. Vi fiskade kräftor, spinnfiskade och en del flugfiske. För mig är pimpel bäst, sedan mete, sedan mormyshka. Flugfiske är inget för mig. Det är någonting med hur de tänker. När de har landat en fisk kan de sitta och prata om hur fin fisken är, hur fina fenorna är. Den är ju uppfödd på en fiskodling, med ett enda syfte, vad är det för prat om hur fin den är! Nä, flugfiske kan jag inte med.

Aktiviteter
Ja vad gjorde vi i klubben. Vi arrenderade såklart Sandasjön där vi planterade in fisk och sålde kort. Vi planterade in minst lika mycket fisk som idag. Men det var en jädra skillnad på fiskekortspriserna. Jag minns att de kostade 17 kronor och senare blev det 40 kronor. Men exakt när det var minns jag inte.

Vi hade ett utbyte mellan fiskeklubbar, tex hade Ing1 i Södertälje och ESFK små tävlingar sinsemellan. Och efter tävlingen blev det ärtsoppa och punsch. Den som ledde det från Ing1, han var vaktchef där. Det var vatten på militärt område – Måsnaren utanför Södertälje – så inga andra fick fiska på området. Det höll vi igång i några år.

Vi brukade också bjuda in ungdomar till Järlasjön för mete.

Det var mer fest kring klubben längre tillbaka. En gång om året hade vi fest vid Sandasjön. Grisfesten eller grillfesten. De började klockan tre på natten och brassade grisen och klockan ett var den färdig. Det var mycket populärt. Mycket folk som kom och som tog med sig bekanta. Vid festen hade vi fisketävling i sjön med en klass för regnbåge och en för vitfisk. Med prisutdelning. Det var mycket jobb och klubben förlorade pengar på det. Platsen kallas fortfarande för grillplatsen, det fanns länge grillställningar uppsatta där.   Tyvärr var det nog ingen som tog bilder på den tiden.

Resor
Vi gjorde många resor till Åland. Två till tre gånger om året åkte vi. Vi fick tag på en familj som var fiskare och som bodde på en ö. De körde ut oss i båtar och så kom det en bekant till dem som hjälpte till.

Vi gav dem all fisk. De sa ”Vi har nätfiske som yrke. Men vi har aldrig fått så mycket fisk på en vecka som ni dragit upp åt oss på en helg.” Vi kunde väl få en trettio fyrtio gäddor på en lördag. När vi kom hem på kvällen skulle några killar fiska från land, och då kom det upp tjugo trettio gäddor till. Så de var glada när vi kom. Deltagarna betalade allt själva.

Pimpelresor har det inte blivit så många. Tävlingarna är oftast kring Stockholm, eftersom varje klubb har en tävling. Enskede, Sundbyberg, Täby, Stäket, Forellen, Södertälje har två. Alla klubbar får inte tävling samma år, för det finns inte veckor så att det räcker.

Den största vi åker till ligger i Ramsjö. De har ett gigantiskt prisbord och klubben åker fortfarande dit. Alla som får fisk får pris. Men eldsjälen som håller i prisbordet – hans fru har dött så nu vill han inte vara med. Så det är inte säkert att det blir någon mer tävling.

Klubbens lokaler
Tenntorp har funnits med från början i arrendet till Sandasjön. I Tenntorp kunde man bara använda köket. Men jag la ändå kräftburarna på övervåningen. Och så är det visst än.

Vi hade också en klubblokal på Rusthållarvägen i Bagarmossen, en föreningslokal som vi hyrde ett tag. Senare hade vi en kåk i Dammtorp där den beryktade Dammtorpsgubben hade bott. Vi hade dels en lagerlokal i ladan, sen hade vi också boningshuset, både över och undervåningen. Vi lämnade Dammtorp eftersom Stockholms stad ville höja priset till orimliga nivåer. Och det har stått tomt sedan dess. Det hade varit bättre att hyra ut till ESFK.

Parkeringsplatsen ingick redan från början i arrendet av Sandasjön. Sen har det blivit lite konstigheter när äventyrsbanan har fått tillstånd av Ersta att använda parkeringen. Trots att klubben hade avtalet. Men avtal kan såklart ändras med tiden.

Klubbens tidning
Klubbens tidning startade jag 1979. I första numret hade vi en omröstning om namnet. Den döptes till Vaket från början men bytte namn till Dragbladet när det bildades en klubb som hette Vaket.

Materialet kom till genom idéer från läsning av andra fisketidningar och så kom det in material från medlemmar. Tidningen blev snygg för vi hade en tryckare i klubben.

Fiskeplatser och kamratskap
Jag gillar pimpelfiske och inte bara på vintern. Storabborre fiskar du tex från båtbryggorna på hösten när löjan går in och leker. Du använder pimpelspöt och då kan det suga till rejält.

Den största grejen för mig var första gången jag kvalificerade in mig till SM i pimpel. Har varit med fler gånger men det blev inte samma sak som första gången. En annan stor grej är att jag träffade min fru på isen. Vi tävlar alltid tillsammans.

De fiskeplatser jag tycker bäst om är pimpeltävlingen Kilaforsnappet på Bergviken. Jag gillar både vattnet och stämningen på tävlingen. Det händer lite och så är fiskeplatserna lockande. Sen gillar jag mälarfisket. Man kan sitta så länge och dra fisk, men det gör jag bara ibland. Om jag skulle ta med en nybörjare ut och fiska så skulle det vara i Mälaren, Vinterviken skulle vara bra.

Tyvärr kan jag inte längre vara med på så mycket, på grund av hälsan, är inte så aktiv. Men jag läser på webbplatsen och håller mig uppdaterad.

Kamratskapet i klubben har haft stor betydelse, det är inte bara själva klubben som är viktig. Man lär känna folk genom klubben. Och känner man dem inte så vet man vilka de är. Att vara med i en klubb betyder också att man inte har tid att sitta hemma och grogga. Inte tid att bråka med käringen eller göra några dumma saker utan man ska hela tiden ut och fiska. Fisket blir liksom som ett gift. Men själva fisket är bara 50%, det viktiga är kamratskapet.